
Jag brukar försöka vara personlig i mitt bloggskriveri - inte privat....Detta inlägg blir dock ett undantag....
Min pappa gick bort i början av augusti...
Trots att han varit kroniskt sjuk länge, länge, kom det slutliga insomnandet i alla fall så oväntat. Han har kämpat mot diabetes sedan barnsben och den sjukdomen förde med sig så mycket elände...mer och mer ju äldre han blev..
Länge, länge lät han sig inte nedslås av motgångarna och livsgnistan var stark. Han kastade aldrig in handduken. Till slut vann i alla fall sjukdomen över honom.
Sorgen är stor men minnena finns kvar.
Vi går vidare i den tron att han har det bättre nu!
Vila i frid älskade pappa!
Louise